Red Hill av Jamie McGuire
Publicerat den
i 2014 Höst
Ingen har kommenterat än bli den första!
Titel: Red Hill
Författare: Jamie McGuire
Genre: Dystopi
Sidor: 368
Språk: Engelska
Betyg: ♥ ♥
When the world ends, can love survive?
For Scarlet, raising her two daughters alone makes fighting for tomorrow an everyday battle. Nathan has a wife, but can’t remember what it’s like to be in love; only his young daughter Zoe makes coming home worthwhile. Miranda’s biggest concern is whether her new VW Bug is big enough to carry her sister and their boyfriends on a weekend escape from college finals.
When reports of a widespread, deadly “outbreak” begin to surface, these ordinary people face extraordinary circumstances and suddenly their fates are intertwined. Recognizing they can’t outrun the danger, Scarlet, Nathan, and Miranda desperately seek shelter at the same secluded ranch, Red Hill. Emotions run high while old and new relationships are tested in the face of a terrifying enemy—an enemy who no longer remembers what it’s like to be human.
When reports of a widespread, deadly “outbreak” begin to surface, these ordinary people face extraordinary circumstances and suddenly their fates are intertwined. Recognizing they can’t outrun the danger, Scarlet, Nathan, and Miranda desperately seek shelter at the same secluded ranch, Red Hill. Emotions run high while old and new relationships are tested in the face of a terrifying enemy—an enemy who no longer remembers what it’s like to be human.
Ser jag namnet Jamie McGuire på en bok så vänder jag på den och läser baksidan, omedelbart. Jag tyckte verkligen om Beautiful Disaster, det är en av mina favoritböcker, och inte bara på grund av historien i sig (som den också är fantastisk) utan även därför att jag älskar hennes sätt att skriva. Ni fattar grejen - me gusta Jamie McGuire. Just Red Hill läste jag om redan innan den kom ut, men först för någon vecka sedan läste jag själva boken.
Att säga att jag är besviken på boken är en överdrift, det är snarare en känsla av "jaha, okej." Inte lika bra som jag hade hoppats på, och inget som i längden kommer att finnas med mig. Det är ingen favorit och egentligen ingen bok jag skulle rekommendera till någon specifikt heller. Jag tog mig igenom den och sen började jag på nästa bok och när jag ser tillbaka så känner jag väl inte direkt att det var något särskilt jag gillade mer. Men jag ogillar den inte.
Det var takten som var för långsam - man följer tre perspektiv, och hela första halvan av boken känns som en väntan. Först efter det träffar karaktärerna faktiskt varandra. Det är på ett sätt spännande hur de alla kommer till samma ställen och ser samma händelser vid olika tidpunkter och ur olika perspektiv, att känna igen sig, men det hade varit intressantare om man fått mer av hur de reagerade på varandra och hanterade denna nya verklighet de ställs inför tillsammans.
Apokalypsen är välgjord och man får en hel del fakta kring zombiesarna och hur de kom till, och även gården de kommer till är välbeskriven och ja, det mesta är välgjort. Men det känns helt enkelt som att något, glöden, gnistan, inte riktigt finns där. Så den här boken blev ingen storhit för mig. Den hade några roliga scener och var välgjord på flera sätt, men jag tyckte att det gick för långsamt och att jag inte fick lika mycket i historien som jag ville ha.
Funderingar:
♦ Zombiesarna fastnade i huvudet i alla fall. Jag ville knappt gå ut med hunden på kvällen för det kändes som om zombies skulle hoppa fram ur buskarna och börja dregla på mig >.<
Citat:
Inga speciella jag tänkte på :)
